behöver jag berätta att lars winnerbäck var lika fantastisk som vanligt? näe, tänkte väl. jag hade kunnat stanna kvar där hela natten, fram tills solen går upp, hur länge som helst.
han fumlade lite med texterna, men det var bara charmigt. det är liksom lars. bilder och filmer får ni se imorgon.
nu ska jag sova, och vet ni vad? jag ska somna till lars vackra stämma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar