Ja, tack.

Köp den här till mig och jag är din förevigt.

People always leave.

så jävla sant.

Saker som stör mig, mer eller mindre.

1. Folk som bråkar om nio öre. Hur orkar folk lägge ner tid och energi på att bråka om att få tillbaka nio jävla ören. Nio öre finns inte, nio avrundas till noll inte upp till femtio öre. Det finns folk i världen som svälter till döds, det är krig världen över, det finns folk som inte ens har tak över huvudet och folk har mage att bråka om nio öre. Snåla och giriga människor...

2. Åka buss. Det är alltid fullt med folk som ska trängas och som luktar illa. Det finns plats i bussen men av någon anledning så ska alltid dessa människor sätta sig brevid mig. När jag åker buss står jag hellre än att sätta mig brevid någon okänd människa. Det tar tid och man får alltid åka 70 timmar innan man ska vara på plats.

3. Telefonförsäljare. Det måste vara Sveriges tråkigaste jobb. Jag hatar när dom ringer, dels för att jag bara tycker dom är allmänt dryga och för att dom alltid lyckas få mig att gå med på de dom försöker sälja. Inte för att jag går på deras säljande utan mer för att jag vill få samtalet avslutat så snabbt som möjligt.

4. Kunder. När det står max 3 st per hushåll, tolkar ni det som att ni får köpa hur många förpakningar som hellst? Kunder ignorerar det som står på skyltar och tar allt förgivet, som om man vore någon jävla robbot. Dom saknar respekt. Köper tre paket av denna vara, betalar, går sedan ut till bilen med det, går sedan in i butiken igen, tar tre paket till osv, tills jag blir rasande och sliter varan ur handen på dom och säger: "Nu har du vart in här mins 4 gånger nu får det faktiskt vara nog."

5. Folk i allmänhet, killar i synnerhet. No more to say.

6. Folk som ska märka ord och stavfel. Jag är inte den bästa på att stava, det vet jag. Men bara för det är jag inte dum i huvudet som folk kan få mig att känna ibland. Min stavning säger ingenting om hur jag är, jag är inte mindre smart bara för att jag missar ett extra N eller L ibland. Märka ord, no more to say.

7. Planer som inte blir av. När man planerat något och verkligen ser fram emot det, men sedan blir det inte av i alla fall. Det borde vara straffbart att avboka saker. Har man bestämmt något och något annat sedan dyker upp får man dumpa det och ta sin första plan, så är det.

Åh, jag firade nyår med dom bästa människorna, slå de om ni kan!

Nyårsfesten var absolut bäst. Bästa som har hänt på länge. Så sjukt kul att träffa massa nytt folk och gamalt folk. Det där hade ni planerat bra Marie. Tacksomfan! Trotts att jag stog bakom dj killarna med Alexandra och grät där ett tag så var det toppen, och nej Per jag grät inte över dig, haha. De enda jag har gjort sedan nyårsafton är att tänka mig tillbaka till kvällen. Jag har bestämmt att det är Marie och gänget som ska planera inför midsommar eller någon annan höjdarfest här framöver. Tvåtusensju slutade så bra och tvåtusenåtta började så bra så det här året måste ju bli kanon bra. Inventeringen på nyårsdagen var ju kanske inte någon höjdare men vad gör man inte för team erikslund? Ställer upp så klart trotts att man såg ut som ett jävla vrak och mådde som man förtjänade.
Näe, nu är det tvåtusenåtta och allt det jag och Rickard stog och diskuterade i köket ska bli sant. Jag ska sluta tvivla så jävla mycket på mig själv, ta det där körkortet, sluta ta saker och ting förgivet, uppskatta livet mer, sätta igång med träningen seriöst den här gången, godis och skräpmat, vad är det?, sluta röka nån gång under året, och mycket mycket mer. Men nu kör vi och vi tar en sak i taget.

Dags att fixa lite här hemma för jag får finbesök av Alexandra och Koffe, vi ska laga mat ihop och mysa.
Njut av nyårsbilderna på http://www.nogutsnoglory.bilddagboken.se/

Tjing.