Morfar, min enda och stora kärlek här i livet. Han är min förebild. Det är han som fått mig till den jag är idag. Jag önskar han fans här nu, vid min sida, så jag har någon att luta mig åt när allt känns svårt och hårt. Han betydde så mycket för mig, eller betyder fortfarande. Jag minns när vi satt på kvällarna och pluggade mattetabellerna ihop, när han läste läxor med mig, han var verkligen hård mot mig då och jag minns att jag ibland tänkte "fan vad du är dum i huvudet" när han printade in i allt i mitt huvud, men idag är jag tacksam över att han var så hård och sträng mot mig. Jag minns när vi satt ute i garaget och lagade cyklar och grejade med bilen, och trixade med massa annat. Jag minns när vi var ute hela dagarna med hans båt och fiskade, piplade och badade tillsammans, åt fikat som mormor hade skickat med oss, när han tog sin pilsner, och knaprade dom där jordnötterna varje kväll framför tvn. Jag minns när vi satt och kollade på en massa sport på tv, skidor, fotboll, hockey, bandy, ja allt. Jag minns när jag fick springa till kiosken och köpa ciggaretter åt honom på den tiden då det inte var åldersgräns på de, hur kiosk gubben sa "jaha, ett paket prince till morfar idag också?". Jag minns när vi satt och spelade alla kortspel, speciellt patiens, hur jag fuskade varje gång och trodde verkligen att morfar inte såg det, tills han en dag sa det till mig och jag vart så förvånad. Jag minns hur du alltid rökte din pipa, eller tuggade på ditt tuggtobak, och hur du sa "jessica, sånt här skit ska du aldrig börja med". Jag minns alla våra dagar tillsammans. Jag är tacksam över allt han har gjort för mig, allt vi gjorde, och stunderna vi fick tillsammans, det är värt mer än alla pengar i världen.
tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
Morfar, du är hela min värld. Jag är dig evigt tacksam. <3

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar