Jessica

det börjar kännas i både kropp och själ att jag jobbar som jag gör, de vill säga att jag inte har något liv utöver jobbet.
kan inte påstå att det är speciellt ansträngande och jag tycker ju faktiskt om mitt jobb, men jag gör verkligen ingenting annat än att sova, äta och jobba. det tråkiga är att det går ut över alla andra runt omkring mig.
fast jag har bara tre veckor kvar med det här monsterschemat (får vi hoppas).
trotts detta så dominerar jag fortfarande över mig själv, och är sådär äckligt positiv till det mesta. jag tror nog att M har smittat av sig.
nu ska jag sova, för vet ni vad? jag ska jobba imorgon. föresten, imorgon håller ni tummarna för mig! okej?

(: