Jessica

du är som en drog, min drog. en liten dos av dig och mitt liv är fulländat, men när ruset är över så är jag tillbaka på ruta ett.
den där saken som får det att knyta sig i magen på mig börjar närma sig. jag är konstant orolig och påväg att kräkas när som helst. det som tidigare varit så långt bort är rakt framför oss.
fem år är en lång tid, väldigt lång. att inte ha träffat dig på fem månader har varit tillräckligt jobbigt. jag säger att jag skulle kunna göra vad som helst för att få dig att stanna, till vilket pris som helst, men jag vill inte vara den som hindrar dig från att leva din dröm. så det finns inte så mycket jag kan göra.
jag kommer leva i en ovishet, där jag varken har någon kontroll eller aning om jag någonsin kommer få träffa dig igen, och det kommer ta kål på mig.
du sa tidigare att du har fyra stora drömmar här i liver, tre av dom kommer du aldrig få uppleva, så därför tänker jag inte hindra dig från den sista som väntar runt hörnet.
men jag kommer aldrig sluta hoppas på att du kanske ångrar dig och inser att det här är ren idioti.

du är två veckor bort. men dags att vänja sig, fem år är en lång tid.